Sagan om Sara

Funderade här hur mycket jag egentligen tittar på tv i veckan. Det blir ju en hel massa timmar! Fast sen kom jag på tanken att då man var liten tittade man ju på tv minst två timmar i dagen, allt från lilla tvåan till buu-klubben och bolibompa plus nån ritad serie efter skolan. Ännu mera än nuför tiden då det blir typ 4 program i vekan plus nån film, typ. Men vad är det för idé att titta på tv? det är ju bara en låda med en massa gubbar som hoppar omkring där, låter det roligt? Nä just det. Men ändå är det det, intressant att veta hur det går för Serena och Dan i Gossip Girl eller hur Gabrielle klarar sig i Wisteria Lane i Desperate Housewifes... Värför? är det så att man känner igen sig i roll figurerna eller söker man bara efter något att göra? Jag vet inte.. Men sen igen, värför har man en bild över att TV.n skulle vara en dålig sak? Har det fastnat i hjärnan då föräldrarna sa att man kan få fyrkantiga ögon om man tittar på för mycket TV? jag vet inte, men det som jag vet är att jag själv försöker undvika att titta på TV alldeles för mycket, fast jag egentligen inte vet värför. Konstigt TV:n är konstig, och det är vi också..

Ville bara få er att tänka lite, kramar Sara